Barn och sorg

Barn och vuxna sörjer ofta på olika sätt. Det beror bland annat på barnens utveckling och att de i olika åldrar uppfattar döden på olika sätt. Hur man bemöter barnet och dess frågor är oerhört viktigt, och ibland får man avväga hur mycket man ska säga om det som har hänt. Det gäller framförallt att tala om döden som döden och inte ge det några andra benämningar såsom ”att gå bort” eller ”somna in”. Ett barn kan bli rätt för att gå och lägga sig om det har fått höra att mormor har somnat in.

Här följer en kort beskrivning om hur det kan se ut i olika åldrar. Men kom ihåg att varje individ är unik och likaså deras sätt att hantera en sorg.

De allra yngsta, i åldern 0-4 år, har svårt att greppa det här med döden och de kan många gånger tro att den döde kan komma tillbaka. De kan märka att andra i omgivningen är ledsna och gråter, men förstår inte sambandet med att någon har dött. Om en förälder dör kan de dock bli oroliga och rädda att den andre föräldern och ska försvinna från dem och de ska bli övergivna.

Barn i åldern 4-6 år börjar ana lite mer vad döden handlar om och kan allt mer förstå att det handlar om att den döde inte kommer tillbaka. Även om en del ännu föreställer sig att den döde bara har flyttat till en annan ort eller ett annat land.

När barn kommer upp i skolåldern, 6-9 år, ökar förståelsen för döden och att den döde faktiskt inte kommer tillbaka. Ett barn i lågstadiet kan uppleva ett visst kontrollbehov om någon i dess närhet har dött. Det kan bli många kontrollfrågor, till exempel om när mamma kommer hem från jobbet eller vem som ska vara med på ett evenemang.

I 9-12 års åldern är döden ett faktum och barnet inser att vi alla kommer att dö en dag. Barn kan bli arga på den som har dött, men även arga på sig själva. En del barn beskyller sig själv för att ha gjort eller sagt något som den kopplar till att någon annan har dött.

När barnen kommer upp i tonåren, 13-19 år, händer mycket i deras liv. De utvecklas på ett annat sätt än när de var små och de blir mer självständiga. Detta kan medföra att man hellre vänder sig till någon annan än ens föräldrar med sina tankar om döden. Döden är nu något verkligt och alla slags tankar mellan liv och död förekommer.

Vill du som förälder ha hjälp eller behöver ditt barn ha hjälp i att hantera en förlust är ni varmt välkomna att ta kontakt.