Trappan

Trappan har utvecklats av Rädda barnen i Sverige och är en modell för krissamtal med barn och unga som bevittnat våld i hemmet. I Finland är det Folkhälsan som utbildar i Trappanmodellen.

Målgruppen för samtalen är barn från 4 års ålder och uppåt, som har bevittnat våld.

Syftet med samtalen är att ge barnen en möjlighet att få bearbeta och berätta om sina egna upplevelser av våldet. Att göra det som hänt begripligt och mer hanterbart och därmed minska risken för exempelvis Posttraumatisk stressyndrom (PTSD).

Trappanmodellen är ett psykosocialt jag-stödjande arbetssätt och bygger på kristeori på psykodynamisk grund. Trappan består av 4-10 samtal där barnet får lära sig att sätta ord på sina upplevelser. Samtalen varar i 30-60 minuter, allt beroende på hur mycket barnet orkar. Det handlar varken om en utredning eller behandling, utan är barnets eget utrymme att få bearbeta det som hänt.

Samtalen med barnet sker i 3 steg:

1.  Kontakt – Syftar till att skapa kontakt med barnet. Trappan-handledaren berättar om sitt arbete med barn som har varit med om svåra saker, varför just de två ska mötas och hur samtalen kommer att gå till. Med hjälp av olika arbetsblad och bilder uppmuntras barnet att börja berätta om sig själv och att komma på berättelser om vad som hänt på bilderna. Det är viktigt att barnet får berätta på sitt eget sätt.
2. Rekonstruktion – När barnet och Trappan-handledaren har fått en bra kontakt med varandra börjar arbetet med att rekonstruera och bearbeta våldshändelsen. Innan Trappan-handledaren leder in samtalet till den specifika händelsen talar man mer generellt om våld och vad det innebär. Vad som är ok och vad som inte är ok. Här betonas även att det aldrig är barnets fel att en förälder använder våld, utan att det är utövaren av våldet som bär på hela ansvaret för sitt handlande. Tillsammans med barnet återskapas våldshändelsen, till exempel genom att rita, använda temabilder eller leksaker.
3. Kunskap – Här ska barnet få kunskap om vanliga reaktioner efter traumatiska händelser (t.ex. ångest, rädsla, flashbacks) och vem barnet kan ta kontakt med om det behöver hjälp. Man funderar på hur det ser ut just nu i familjen och hur barnet tror att det kommer att se ut under den närmaste tiden. Tillsammans ritar man en karta över barnets nätverk för att visa att barnet har människor och organisationer omkring sig som det kan ringa till om det behöver hjälp.

Utöver samtalen med barnet hålls även samtal med åtminstone den ena föräldern. Detta sker både i inledningen och i slutet av Trappan-processen.